Modette

VAD ÄR DET HÄR FÖR J*KLA BLOGG?
När jag skulle börja blogga var min tanke att jag inte skulle vara personlig - det skulle vara en professionell blogg dit blivande brudpar skulle komma för att hitta inspiration och lära sig något. Jag skulle komma med matnyttiga tips och en riktigt inspirationsboost. Jag ville även att tjejer (och killar) som var intresserade av branschen skulle följa mina framsteg genom bloggen och kanske bli inspirerade själva att ta tag i sin dröm.
 
Men vad har hänt nu? Jag går igenom en tuff period i livet och helt plötsligt behöver jag skriva av mig, få ur mig något och sätta ord på känslorna. Helt plötsligt är det befriande att vara personlig och till och med privat. Är det okej? Jag vet inte! Har jag tappat bort det som gör mig unik och min nisch? Ingen aning, men det får helt enkelt vara så nu!
 
MIN STÖRSTA RÄDSLA
 
Vet ni vad som stressar mig otroligt mycket? Vad som håller mig vaken på nätterna trots att det är fånigt? Det som får mig att tveka på det beslut som i grund och bottens känns rimligt? Jag är rädd för att fylla 30 och vara singel - vara ensam.
 
När jag tänkte på min 30-årsdag för några år sedan så tänkte jag att jag skulle vara gift och börja tänka på att skaffa barn. Och kolla vart jag är nu. Det här var inte riktigt enligt planen - men säg vems liv som går enligt plan egentligen?
 
Jag är dock rädd att jag har gjort fel. Att jag har gjort saker i fel ordning. Jag har inte varit singel sedan jag var 14 år gammal - är det helt enkelt dags nu? Jag har pluggat till något som jag inte vill jobba med - var det waste of time? Kunde jag ha kommit längre inom eventbranschen om jag tagit tag i det tidigare? Det känns just nu som att tiden är emot mig och det stressar mig.
VARFÖR GRÄT JAG NÄR JAG LÄSTE MITT NYÅRSBREV?
 
Den 2:a januari 2018 skrev jag ett brev till mig själv som jag skulle öppna på nyårsafton. Jag skrev ner vad jag hoppades att jag skulle göra under året och vad jag ville fokusera på. Jag skrev ner privata mål, mål med karriären, vad jag ville bli bättre på och vilka egenskaper jag ville bejaka. Det här året har som sagt bjudit på mycket och många känslor rycks upp när jag tänker tillbaka på 2018.
 
2018 var året då jag tog tag i min dröm på riktigt.
2018 var året då jag för första gången på väldigt länge kände mig extremt lycklig och tillfreds
2018 var året då jag var så stressad över att göra framsteg att jag förlorade mig själv
2018 var året då vi ifrågasatte vår gemensamma existens
2018 var året som tog mig på den största känslomässiga berg-och dalbanan jag har varit med om
 
Det har varit ett fint år och jag är tacksam för allt som hänt under året. Det har lärt mig mycket. När jag läste mitt nyårsbrev fällde jag en tår av lycka för att jag faktiskt hade tagit tag i min dröm - äntligen. Men jag fällde även en sorgsen tår eftersom jag hade skrivit "Jag hoppas att du har en ring på ditt finger eller lever livet som singel, om du är singel så hoppas jag att du fokuserar helt och hållet på dig själv". Inget av det hade jag uppfyllt, vi var i någon slags limbo där vi varken visste in eller ut. Där och då kändes det som ett otroligt slag i magen eftersom jag inte hade prioriterat mig själv och min egna vilja. Jag hade inte fått eller gjort det jag önskade. När jag satt där i sängen i Sälen på nyårsafton och läste brevet så visste jag att det var dags för en förändring.